Den nödvändiga pausen.



Har haft en bloggpaus nu några dagar utan att informera er. I know! Elakt. MEN, nödvändigt. Jag jobbade nästan 60 timmar förra veckan och orken (och tiden) fanns helt enkelt inte där de sista dagarna. Men Idag har jagh vilat upp mig ihop med bästaste Julia. Vi har tagit dagen som den kom och avslutade den med New moon hemma på hyrfilm och Eclipse på bio. Hur bra kan en kväll vara egentligen? Jo toppen. Med oss till bion hade vi våra vänner Ben & Jerry och de bjöd på smakerna cookie dough och Phish food. BÄST. Dock fick jag inte i mig så många skedar innan det kändes som för mycket så min Ramlösa Smultron fick bli mitt sällskap under biovisningen. Och hur underbara är inte filmerna? Hur underbara är de inte? Tycker fortfarande att lilla Bells gör fel val. Hallå Jacob är liiite bättre än Edward. Men men. Ska kasta mig över Breaking dawn nu (fjärde boken i serien) och en kopp citron/ingefärs-te. Timman är egentligen sen men jag kan inte vänta. Har fortfarande sängkläderna i torktumlaren och grämar mig för att bädda. Men det kommer bli så skööönt att lägga sig i sängen när det doftar rent och sköljmedel. I love.

Well. What can I say. I've become a Twilightfreak. 21 år gammal. Moget tösen, MOGET.

För bra precis ett år sedan började jag med mitt projekt. Att bli smalare, mer fit. Jag var trött på mitt utseende och man märker att kläder inte sitter snyggt. Jag var inte nöjd. Detta ämnet diskuterade jag med många och det enda svaret jag fick var: Men Moa du är inte tjock. Inte behöver du banta.

Men det var inte det jag ville höra. Det jag ville höra var sanningen, att jag hade blivit lite större de senaste månaderna. För jag vet att folk såg det men i detta landet är vi så rädda för att berätta sanningen till folk. Jag visste att skjortan jag en gång kunde ha stramade. Då bestämde jag mig på egen hand att ta hand om det. För jag visste att ingen skulle göra det åt mig. Jag visste mycket väl att jag inte skulle banta. Bara lägga om kosten. Jag ville fortfarande ha ett liv precis som alla andra. Man ska utforma ett ”program” som man kan leva med för resten av sitt liv.

Att vara missnöjd klär INGEN och jag har alltid sagt att man inte ska klaga om man inte gör något åt saken.  Sträck på ryggen och hitta ett sätt som passar dig! Jag hittade proteinshaken som var min mellis ett tag. Ett perfekt mellanmål och för den som blir sugen på sötsaker på kvällen. Och lchf på eget sätt och utformade det så som jag ville ha det. Jag skulle aldrig klara mig utan frukt till exempel, jag äter jäääättemycket frukt. Dessutom så var det hej då med läsken, att dricka mycket vatten bidrog också till min viktminskning och det gjorde även min ökade rörlighet på jobbet. Jag gick från värdinna till kock vilket var en stor omställning. I köket rör man mer på sig än vad folk tror och detta nyttjade jag på rätt sätt. Genom att lyfta kartonger rätt, springa och hämta saker som fattades och så vidare så blev mina arbetspass som mina träningspass i vardagen. Verkligen toppen. Men för er som har ett stillasittande jobb är det viktigt att hitta en motionsform som passar dig. Ta cykeln till jobbet (låter klyschigt jag vet men det hjälper).

Sedan så måste man få fuska ibland. Det låter knasigt men man mår bra av att fuska någon gång. Att kunna köpa den där chipspåsen och läsken som man verkligen verkligen vill ha. Inför en ätardag i veckan, en dag som ni får använda till att äta och dricka precis vad ni vill. Det hjälper att stå emot ”vardagssuget”.

Något annat som jag använde mig av var att mäta mig. Den 6 augusti 2009 mätte jag mig för första gången runt mage, midja, överarm, rumpa, lår och vad. Jag ångrar lite att jag inte tog med bysten för den har blivit avsevärt mindre. Jag satte upp nya mått för hur jag skulle se ut 1 år senare och kämpade efter det. Sedan efter det mätte jag mig varje månad och då såg man de små framstegen, -2 cm här och där. Det håller motivationen uppe. Det är viktigt att se framsteg. Sedan satte jag upp små delmål som att hade jag gått ner hälften efter 6 månader fick jag göra en navel piercing (INTE INNAN DESS) och nya delmål efter hand. När man hade uppnått målen så kände man att man VERKLIGEN förtjänade ”priserna” Det var verkligen en sporre.  

Sen innan jag visste ordet av så var jag tvungen att gå ner i stl till S/36 istället för M/40. Och istället för att knappt komma i jeans i stl 31 kom jag i 28 (utan stretch). Precis det målet jag hade när jag började och nu är jag nöjd. Jag vill inte vara pinnsmal. Jag älskar att jag har lite rumpa och fina höfter. Kläder sitter fint på en kurvig kropp. Jag kommer aldrig att sträva efter att ha 24 i jeans. Jag stannar där jag mår bra och just nu mår jag fantastiskt. Så varför inte ge upp skräpmaten?? Varför inte ge upp det som gör att du får ångest när du tittar dig i spegeln klämmer dig på magen och önskar du vore smalare? Gör något åt det om du inte är nöjd. Det är ingen som kommer och serverar en smalare kropp på ett silverfat åt dig. Du får helt enkelt skaffa den själv.

Lycka till!

16 augusti 2010-08-16

Överarm -3cm
Midja -10cm
Mage -8cm
Rumpa -12cm
Lår: -6cm
Vad -3cm

Och ja!! Jag kommer i stl S utan problem, det är till och med förstort ibland. Ja jag har 28 på jeans, vilket jag vet inte är jättelitet men med tanke på att jag jag knappt kom i jeans i stl 30 innan så.... De satt som korvskinn och det var inte stiligt runt linningen. Damn vad skönt det är att skriva av sig :D Loves it.

Den bästa kommentarerna är ändå dessa: -Alltså visst har vi träffats förut? Men du måste ha gått ner väldigt mycket i vikt för jag känner inte igen dig.

Jag är stolt över mig och min kropp idag. Det var jag långt ifrån för 1 ynka år sedan.